Vid många vetenskapliga studier används relationen mellan kroppens vikt och längd i kvadrat (BMI) för att avgöra om en person lider av övervikt eller fetma. Metoden har kritiserats eftersom vältränade personer med stor andel muskelmassa får ett högt BMI som gör att de i statistiken sorteras in i gruppen överviktiga eller feta.

Vad är BMI?

Det finns ett välkänt samband mellan bukfetma och risken för hjärt- och kärlsjukdom. Tyvärr går det inte att använda BMI för att säga något om farlig övervikt och fetma menar forskare.

Tabell för Body Mass Index (BMI)

Body Mass Index (BMI), eller "kroppsmassindex", är ett mått på relationen mellan kroppens vikt (kilo) och längd (meter):

Följande värden på BMI brukar användas för att bedöma eventuell övervikt:

	Man	Kvinna
Undervikt	< 20	< 18.6
Normalvikt	20.0 - 25.0	18.6 - 23.8
Övervikt	25.0 - 30.0	23.8 - 28.6
Fetma	> 30	> 28.6

Värt att notera är att BMI inte tar hänsyn till andelen kroppsfett vilket gör att måttet kan vara missvisande för vältränade personer med lite kroppsfett och stor andel muskelmassa.

BMI beror på längd och vikt

För en person med en viss längd ges alltid samma BMI för en viss vikt. Överskrids vissa värden räknas det som övervikt och blir de för låga är det undervikt. För den som tränar och bygger muskel stämmer BMI ofta dåligt eftersom man får en högre andel muskler och mindre fett.

Muskler har högre densitet jämfört fett. Om man tränar ska man därför inte använda BMI och hellre mäta kroppsfett vilket ofta går att göra på gymmet.

BMI ger en felaktig bild av hjärt- och kärlsjukdomar

Den allmänna uppfattningen är att personer som lider av övervikt eller fetma oftare dör i förtid eller drabbas av hjärt- och kärlsjukdom. I de fall där BMI ligger till grund för olika studier går det inte att hitta något sådant samband.

Forskare vid Mayo Clinic i USA har funnit att personer som enligt BMI-skalan anses vara allvarligt feta (BMI 30-35) löper lägre risk för hjärt- och kärlsjukdom än de underviktiga (BMI < 20). Lägst risk att dö i hjärtinfarkt löper de som enligt BMI-skalan betraktas som överviktiga (BMI 25-30). Intressant nog såg forskarna att feta (BMI 30-35) löper samma risk som normalviktiga (BMI 20-25).

Högst risk för allvarliga följdsjukdomar finns bland de kraftigt överviktiga (BMI 35 och uppåt). Mer oväntat är att de som löper näst högst risk är de underviktiga med ett BMI under 20.

Bättre använda kvoten mellan midja och höft

Resultaten bygger på en analys av 40 olika studier med sammanlagt över 250 000 personer och presenteras i den ansedda tidskriften The Lancet (augusti 2006). Forskarna påpekar att resultaten inte skall tolkas som att övervikt och fetma inte är skadligt för hälsan. Det ifrågasätter istället att BMI skall användas som ett mått på eventuell övervikt eftersom metoden inte skiljer på fett och muskelmassa.

Den typ av övervikt och fetma som det gäller att passa sig extra noga för är den som sätter sig runt magen. Ett bättre mått på farlig övervikt är därför att beräkna kvoten mellan omkretsen på midja och höft. Om kvoten mellan midja och höft är större än 1,0 för män eller större än 0,85 för kvinnor klassas detta som bukfetma och medför en ökad risk för följdsjukdomar.

Läs mer:

• Association of bodyweight with total mortality and with cardiovascular events in coronary artery disease: a systematic review of cohort studies
  Abel Romero-Corral, Victor M Montori, Prof Virend K Somers, Josef Korinek, Randal J Thomas, Thomas G Allison, Farouk Mookadam och Francisco Lopez-Jimenez,
  The Lancet,
  2006.