Forskning pekar på att vuxna så väl som spädbarn, råttor, kycklingar och till och med fisk regelbundet och automatiskt kan orientera sig i rummet via mental visualisering. Genom att skapa en mentalbild av omvärlden kan vi lista var vi ska gå i rummet.

Vilken betydelse gener har för denna förmåga har varit dåligt förstått. I en artikel publicerad denna vecka i Proceedings of the National Academy of Sciences redovisas resultat från The Johns Hopkins University som har ny kunskap om betydelsen generna spelar.

- Vi upptäckte att personer med en sällsynt genetisk skada inte kan använda ett av de mest mest grundläggande systemen för navigation som finns hos människor så tidigt som vid 18 månader och som är delat med en lång rad av djurarter. Så vitt vi vet är detta första gången som studier på människor hittat en länk mellan saknade gener och systemet vi använder för att orientera oss i rymden.

Personerna hade Williams syndrom vilka är extremt sociala och verbala personer men som har stora svårigheter med att sätta samma pussel, kopiera enkla mönster eller navigera i rummet.

I studien fick personer med Williams syndrom se när någon gömde ett objekt under en bit tyg i hörnen i ett rektangulärt rum med fyra solida svarta väggar utan landmärke. Deras syn hindrades och de snurrades runt cirka 10 sekunder och fick sedan i uppgift att hitta objektet.

Resultaten visade att de sökte de fyra hörnen slumpmässigt vilket visar att det just är förmågan att mentalt visualisera rummet som är skadat:

- De sökte rummet slumpmässigt som om de aldrig för sett dess övergripande geometri med väggarnas längd och deras relation mot varandra. Om de hade kunnat föreställa sig rummet övergripande hade de gissat på en av två hörn. Detta är vad typiskt utvecklade människor gör så tidigt som vid 18 månaders ålder, förklarar Barbara Landau professor vid Johns Hopkins University.

Läs mer:

• Ability to navigate may be linked to genes, researcher says.
  Johns Hopkins University via EurekAlert!, AAAS.
  Pressmeddelande.