Pussel med 8 bitar för högre IQ

Här testas ett pussel med åtta bitar avsett för att träna din intellektuella förmåga. Varför ett pussel med åtta bitar kan vara svårt förklaras. Dessutom ges en allmän lösningsstrategi som bygger på att reducera antalet möjliga kombinationer samtidigt som att möjligheten att betrakta problemet i hjärnan ökar.

Att träna och aktivera hjärnan är viktigt både för barn, ungdomar och vuxna. Detta pussel ger värde för samtliga utan att vara allt för krävande eller att lösningsstrategin har någon egentlig betydelse. Oavsett hur man löser det stimuleras hjärnan och det har i sig värde för att stimulera neurogenesis d.v.s. tillväxt av hjärnan (forskning och studier kan hittas via uppslagssidorna för arbetsminne och intelligens).

Hos bokhandlare, i leksaksbutiker, bensinmackar och butiker av samma typ som Clas Ohlson finns en mängd enklare pussel med platta eller tre dimensionella bitar som ska passas samman. Dessa kan ge meningsfull avkoppling både för barn och vuxna t.ex. passande för bilresor.

Pussel med åtta bitar för 19 kr

Pusslet nedan kostade 19 kr på Clas Ohlson och är ett fint exempel på ett ganska bra pussel. Att det är lagom svårt utan att ha många bitar är en fördel därför att det blir mindre kaotiskt att lösa.

Foto: Nyfiken vital

Hur kan ett pussel med bara åtta bitar vara svårt?

Att ett pussel på åtta bitar upplevs "svårt" av många som förfaller till att mer eller mindre pröva sig fram kan tyckas underligt men det har sin förklaring i följande:

  • Varje bit är förutom exakt information lika.
  • Det gör att vi inte kan använda våra specialiserade delar av hjärnan (t.ex. för att se likhet i bilder) för att passa samman bitarna.
  • Informationen på bitarna är ett exakt språk.
  • Språket är emellertid nytt för oss åtminstone i hur det presenteras.

Därför måste våra mest avancerade delar ta över uppgiften. Dessa delar är bäst anpassade för att fatta beslut om vad vi ska göra: jaga eller sova, ska jag göra det här eller något annat. Att lägga pussel är inte vad evolutionen riktigt anpassat dessa områden för.

Dock är dessa områden gjorda för att vara mångsidiga och kreativt kunna lösa problem - vilket är vad som gör oss människor unika - även om det rör ett okänt "språk". Vad som begränsar oss när vi gör det är emellertid att dessa delar gör mycket annat också och de möjligheter som finns för att hålla information som inte passar in i ett "språk" eller problemområde som specialiserade områden finns för direkt överblickat är begränsat i princip till fem saker - en del kan uppleva att de kan överblicka mer men troligen beror det endast på en högre hastighet där objekt tas in och ut snabbt.

Att direkt kunna mäta om det är 4, 5 eller sex objekt tror jag inte är möjligt idag på ett sätt som kan särskilja om vi växlar objekt in och ut snabbt. Det är här också kanske egentligen mer troligt att vi klarar fyra objekt men att de flesta kan växla tillräckligt snabbt för att klara fem objekt. Detta därför att det sätt vi betraktar världen är begränsat till att i princip kunna beakta fyra aspekter på en situation (t.ex. tre rumsdimension och en tidslinje).

En strategi för att snabbt lösa pusslet

I pusslet har vi åtta bitar och varje bit har fyra kanter. Antalet möjliga kombinationer är riktigt stort och förhand är det därför inte meningsfullt att försöka lösa det genom att pröva alla möjliga kombinationer.

Istället vill vi i varje steg vi gör reducera andra antalet möjliga kvarstående kombinationer maximalt. Det vill säga målsättningen är inte nödvändigtvis att passa samman antalet bitar.

Vidare vill vi göra detta genom att maximalt reducera antalet objekt där vi kan se två bitar fästa vid andra som transformerat från två objekt till ett objekt.

Den problematiska biten

Av bitarna i pusslet är en bit speciell och skiljer sig från samtliga övriga. Vad som är speciellt med den är att den har två blåa symboler. Ingen annan bit har två symboler i samma färg.

Foto: Nyfiken vital

Denna bit har lägre entropi än övriga därför att den reducerar antalet möjligheter som finns kvar. Att börja med en bit som t.ex. har alla färger kan verka bra därför att det håller möjligheter öppna men det är falskt. Vi vill reducera antalet möjliga kvarstående kombinationer och antal bitar.

Att reducera antalet kombinationer kan resultera i att vi inte kan gå vidare men detta är omöjligt för den första biten. När vi börjar kan vi placera vilken som helst bit var som helst på brädet utan att det kan innebära att vi inte kommer kunna lösa pusslet.

Börjar vi med denna bit har vi direkt reducerat rymden för problemet enormt jämfört med vilken annan bit som helst.

På samma sätt ska vi placera den vid en kant. Teoretiskt reducerar det däremot inte rymden men praktiskt för oss blir den mindre och det utan att ha begränsat lösningsrymden därför att vi ännu kan flytta denna och en eller flera bitar vi ansluter till den horisontellt eller vertikalt.

I bilden nedan såg vi att biten placerades i högre nedre hörnet. Där försvinner två sidor på biten som inte behöver beaktas samtidigt som den inte lika lätt glider i väg på brädet.

Foto: Nyfiken vital

Därefter byggde jag uppåt på samma linje. Det hade lika gärna gått att först bygga en rad. Däremot vill vi mindre gärna bygga fyra bitar i en rektangel därför att om vi behöver flytta bitarna för att öka entropin därför att vi tömt lösningsrymden på möjligheter är det opraktiskt att bitarna i detta fall eftersom de lätt glider i sär.

Vidare och viktigare har vi människor lättare att följa saker som är en linje. När vi lägger saker på en linje blir det som en vägbeskrivning vilket är orsaken till att det också används för tidslinjer och numrerade listor kan vara en till exempel på samma sak.

När nya bitar fästs vid den befintliga biten (bestående av en eller flera småbitar) var målet i varje steg att försöka reducera lösningsrymden på det sätt vi beaktar det i hjärnan. Därför prövade jag att bygga uppåt med två gula. Den andra gula jag prövade d.v.s. den i övre högra hörnet fungerade inte och jag fick byta den när jag prövade att lägga biten i mitten av övre linjen men det var den enda biten där det krävdes och orsaken just är att problemrymden på detta sätt enormt snabbt reduceras samtidigt som lösningsrymden bibehålls och vi kan överblicka den.

När tre bitar återstående har både problem- och lösningsrymden liksom mina möjligheter att hålla alla "bitar" i huvudet minskat ordentligt. Tråkigt nog verkar det som att inga kvarstående bitar passar in och brädet är som i bilden:

Foto: Nyfiken vital

Vi har en stor bit som ligger på brädet och två kvarstående små. Fel strategi givet detta är att börja riva bort småbitar från den stora biten därför att om vi gör det ökar vi problemet och praktiskt troligen mycket mer än det någonsin var innan (om denna strategi följs).

Istället flyttar vi den stora biten och den ligger nu istället enligt:

Foto: Nyfiken vital

Nu kan de två kvarstående bitarna passas in utan problem:

Foto: Nyfiken vital

Nu är problemrymden nästan obefintlig och vi kan för att få en elegantare lösning flytta en bit och få den tomma rutan i mitten:

Foto: Nyfiken vital

Vad säger pusslet om intelligens?

För mig [Red. Hans. /Hans] att lösa pusslet tog cirka två minuter samt mer för att fotografera det efteråt. Det kan tyckas imponerande särskilt som jag lade tid på att flytta själva brädet eftersom jag satt obekvämt.

Dock är det inte på något sätt en indikation om intelligens. Tvärtom säger förmågan att lösa pussel ingenting om det även om det kan säga något om koncentrationsförmågan för stora pussel där det handlar om att söka rätt på en visuell likhet.

Denna typ av pussel handlar i princip bara om känna till en specifik lösningsstrategi. Känner man inte till lösningsstrategin förfaller de flesta till någon form av pröva sig fram utan intelligens. Hittar du en fungerande lösningsstrategi utan kunskap om denna innan indikerar det givetvis intelligens men däremot inte hastigheten som prövar dig fram med därför att själva uppgiften är meningslös där sådan hastighet endast bär värde att mäta i situationer där det har mening snarare än att förströ oss medan vi dricker te d.v.s. vi kan träna via motivationsfaktorer och association till sådant att skjuta upp aktiviteten men det är inte gjort för de flesta för pussel och att det kan ha skett för några indikerar endast detta och inte intelligens.

Lösningsstrategin för pusslet kände jag förvisso inte till innan eftersom jag aldrig löst ett pussel tidigare (jag direkt ogillade dem som barn och gör det fortfarande) men å andra sidan översätter problemet till välkända samband inom sannolikhetslära och krypteringsanalys vilket jag även om det var ett antal år sedan har ett antal års erfarenhet av.

Även om detta inte mäter intelligens är det fortfarande bra övning för vår hjärna och sådan övning kan konkret göra oss intelligentare. Det gäller oavsett om vi hittar en strategi, löser det på sämsta sätt eller använder en strategi vi känner till. Därför att allt detta aktiverar stora delar av hjärnan och det stimulerar tillväxt.